Management10 juni 20266 min läsning

Hur du anställer rätt — nästan varje gång

De flesta rekryteringsprocesser är optimerade för att undvika katastrofer. Inte för att hitta de bästa.

M

Maja

Affärsstrateg

Det finns en tyst sanning om rekrytering som få pratar om: de flesta anställningsbeslut fattas inom de första fem minuterna av intervjun.

Resten av processen — frågorna, testerna, ytterligare intervjuerna — är i de flesta fall ett undermedvetet sökande efter bekräftelse på det intryck man redan har.

Det är inte slöhet. Det är hur hjärnan fungerar. Och det leder till ett förutsägbart mönster av anställningar: vi anställer folk som liknar oss, som pratar som vi, som refererar till samma saker, som skapar en känsla av igenkänning.

Det är ibland rätt person. Ofta inte.

Det finns forskning som är konsekvent på den här punkten: ostrukturerade intervjuer — det vill säga vanliga samtal utan standardiserade frågor och bedömningskriterier — är svagt korrelerade med faktisk jobbprestation. Ändå är de den vanligaste metoden, i stora som små bolag.

Anledningen är enkel: de känns bra. En intervju som flöt på, där konversationen var lätt, där personin verkade veta rätt saker — det skapar förtroende. Det förtroendet är tyvärr inte ett tillförlitligt mått på hur väl de kommer prestera om tolv månader.

Det finns bättre metoder. De är inte komplicerade. Men de kräver att du bestämmer dig för vad du faktiskt mäter.

Läs vidare som medlem

Hela artikeln ingår i Affärsboost. Prova 3 dagar gratis — kreditkort krävs, inget dras förrän dag 3.

Vanliga frågor

Börja med rollens faktiska krav?

Det vanligaste felet i rekrytering sker innan den första annonsen ens skrivs: otydlighet om vad rollen faktiskt kräver.

Strukturera intervjun?

Strukturerade intervjuer — där alla kandidater får exakt samma frågor, i samma ordning, och bedöms mot samma kriterier — förutsäger jobbprestation ungefär dubbelt så bra som ostrukturerade samtal.

Referenssamtalen du inte gör på rätt sätt?

De flesta referenssamtal följer ett mönster: "Kan du rekommendera den här personen?" Svaret är nästan alltid ja — referensen är ju utvald av kandidaten.

Den brilliante idioten?

Det finns en arketyp som dyker upp i rekryteringssammanhang: den lysande kandidaten med tydliga varningstecken i hur de pratar om tidigare kollegor och chefer.

Att tacka nej är en del av jobbet?

Det sista och svåraste: att tacka nej till en kandidat du gillar men inte är övertygad om.